Erik Olof Persson
Installation och objekt, på Örnsköldsviks Museum & Konsthall, till 14 jan. 2012
Örnsköldsviks Konstförening fyller 75 år och firar med en dubbelutställning på museet. Som en sådan måste man se Erik Olof Perssons installation som fyller ena halvan av den stora utställningssalen och Elin Elfströms porträttmålningar på glas som upptar den andra halvan (se separat recension). Även om det finns förbindelsepunkter i exempelvis förhållningssättet, Persson gör också ett sorts idolporträtt av olika skalbaggar, så finns inget i konstföreningens utställning som rubricerar någon gemensam tankegång. Det jag saknar är något om bakgrunden till utställningen, något mer än de knapphändiga listor på verken som ligger framme.
Det man förlorar på textmässig information kanske man vinner i det spontana mötet med det som visas, och det gäller nog i hög grad Erik Olof Perssons skulpturala och naturmystiska installation. På en gemensam vägg hänger kant i kant rader av ett femtiotal prydligt inramade skalbaggar, utförda med en noggrannhet och omsorg som gör att man tror det handlar om verkliga djur. Tittar man närmare så ser man att varje skalbagge är sitt eget lilla konstnärliga verk, likt handgjorda smycken med olika färger, dekorer och ytfinish. De här skalbaggarna visar upp sina skal som på en modevisning, elegant och förföriskt utan att man som betraktare känner den minsta olust som brukar infinna sig inför dessa vardagens små kryp. Det hela blir kort sagt en mäktig hyllning till en insekts förtrollande förmåga att förvandla vårt seende, eller hur natur blir konst.
Erik Olof Persson, detalj i installation
Mitt i rummet på golvet står samlat en grupp skulpturer och objekt likt en rituell demonstration eller altare för en sorts djuriska gudar. Här kan upptäckas får, kråkor och naturligtvis skalbaggar, alla transformerade till något mer än sig själv, där kvistar växer ut ur huvuden, där ben blir armar som blir grova grenar som släpar på golvet. En voodoomask med röda tofsar grinar illa uppställd på en bit timmerstock, framför den ligger ett fat av avgnagda ben och frukter. Sirligt utsmyckade bord eller podier står kryllade med olika fantasieggande objekt, som små upptäckter ur okända utgrävningar, utspridda fragment av naturmaterial, prydnadssaker, färgpigment, burkar, tavlor, stenar, askar, som fynd ur den mest exklusiva loppmarknad där allt mer eller mindre är polerat och förgyllt likt heliga offergåvor. I mitten av installationen står ett magert träd där blänkande tunna förpackningar med bladguld och silver hänger som en gyllene julgran. Hela det ceremoniella verket inramas av tre högresta träfigurer med svarta fårhuvuden krönta av horn förvandlade till ris. Längst upp vaktar ett par kråkor även de med risprydda huvuden.
Här kan man nog tala om svart humor i lyxförpackning och ett utflippat konsthantverk där designen bränt alla broar och skapat sina egna premisser. Även om det mesta i Erik Olof Perssons presentation ser ut som ett hopkok av rekvisita ur en slöjdares eller trollkarls gömmor hålls ändå allt ihop homogent och stramt. Det är som om naturen och konsten har en gemensam nämnare i varandra, i mötet där det kan uppstå något tredje, kalla det sedan magi, fantasi eller skapandets frihet. Det om något är väl det bästa motto som nu arrangören Örnsköldsviks Konstförening kan samlas kring, i jubileet och för sin fortsatta verksamhet i länets norra region.
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2011-12-30
